Nu får det fan vara nog med ursäkterna!

Jag stod i en gammal gymnastiksal iförd en trikå, tofflor som liknade ballerinaskor, och var alldeles rödsprängd i ansiktet. Jag hade en ådra i pannan som var på väg ut genom skallen - men jag var lycklig. Jag stod där med 215 kg i handen under mitt sista marklyft.

Jag hade precis genomfört min första styrkelyftstävling.

För somliga låter det mycket med 215 kg, för andra kanske det är din uppvärmning – jag skiter i vilket. Jag hade äntligen slutat acceptera mina egna ursäkter, och tagit mig mod att ställa upp i en tävling efter alla år av ”nästa gång ska jag vara med” och ”just nu är inte rätt tillfälle” eller den eviga ”mitt horoskop sa att jag ska ta det lugnt idag”. Skit-ursäkterna jag hade tillåtit mig själv att acceptera hade äntligen fått ett slut. Jag sa ifrån och klev ut ur min bekvämlighetszon när jag ställde mig på lyftarpodiet.
 


Trots att jag jobbar med träning, var jag utanför min bekvämlighetszon den dagen. Jag kände mig som nybörjaren bland alla rutinerade lyftare. Jag var nervös, oförberedd och osäker. Jag tänkte flera gånger på om jag inte skulle ha accepterat en ny ursäkt och lämnat tävlingen…men jag stannade kvar och kunde inte vara mer nöjd med mig själv.

Jag gav mig själv ursäkter (och gör det fortfarande) och jag vet att du ger dig själv ursäkter hela tiden.

Om du säger att du aldrig har ursäkter så ljuger du. Vi alla har ursäkter och en ursäkt börjar alltid som ett skydd. Ursäkten skyddar dig från ovissheten, räddar dig från smärta, hjälper dig att behålla din stolthet, och punkterar inte ditt stora ego när du stannar i den trygga bekvämlighetszonen.
 


Ursäkter låter dig skippa den hårda sanningen – någonting som till en början känns som en lättnad eftersom du undvek smärtan och ovissheten som någonting kan innebära. Du mår så mycket bättre efter att ha accepterat din egen ursäkt att du inte tänker så mycket på den, utan lätt lägger den ena ursäkten på den andra för att skjuta upp det jobbiga. Till slut har du lika många ursäkter svepta runt dig så att det bildar en sköld. En feg jävla sköld.

Men vad finns det för fel med att ge sig själv ursäkter? Du (och jag) mår ju bättre av dem?

Ursäkter skyddar dig bara tillfälligt, och det kommer med en kostnad. En börda. En tyngd över dina axlar som ibland bara försvinner om du lägger på en ny ursäkt. Du kan inte lyckas med din träning och nyttiga kost om du fortsätter med ursäkterna! Du måste säga ifrån och ta saken i egna händer - gör någonting!

Någon kan ta ditt hus, ta din mat, ta dina pengar t.o.m. ta bort din frihet - men ingen kan ta dina ursäkter ifrån dig. De är dina. Du är den enda som kan ta bort dem…eller välja att ha kvar dem. Du väljer vad som är accepterbart.
 
Och här är det svåra med ursäkter: Du är den enda som kan ta bort dem - men andra människor och situationer erbjuder dig ursäkter hela tiden. Ibland känns det som att världen inte kan vänta med att slänga en ny ursäkt i ansiktet på dig:

Men varför accepterar vi så lätt våra egna ursäkter!? Jag tror att det är för att vi ger oss själva en väg ut. Om du accepterar din egen ursäkt till att inte träna, äta hälsosammare m.m. kan det kännas skönt. Du ger dig själv en chans att vänta…att göra det jobbiga en annan dag. Men nu räcker det – ta tag i dina problem!

Jag gjorde såhär mot mig själv alldeles för länge tills jag valde att inte acceptera mina egna ursäkter. Och nu när jag tittar tillbaka på den situationen kan jag inte vara mer än glad över att jag drog på mig den där tighta trikån och de ballerinaliknande tofflorna.

Jag säger inte att det kommer vara enkelt, men jag kan tala om för dig att det kommer vara värt det!
 

Etiketter: motivation

Kommentera gärna:

  • Eric • 27 januari 2017 15:51:12
    Klockrent. Har gjort samma resa och har precis samma uppfattning.
  • Fan va kul att höra!

    /Tobias

    27 januari 2017 15:55:28

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln