Intervaller funkade förr, och de funkar även nu

Jag var duktig på att springa som liten.

Såhär i efterhand var det nog för att jag alltid sov lite längre och fick springa ikapp bussen 5 dagar i veckan för att inte missa skolan. Man brukar ju säga att om du gör något varje dag så blir du bra på det. Jag blev snabb.

Jag har även spelat fotboll under min uppväxt och fick ganska tidigt höra att jag hade talang för att springa, eftersom jag var både snabb och uthållig. Det gick faktiskt så långt att jag blev övertalad att ställa upp i den lokala friidrottsföreningen, och testa på 2,5 km löpning i el-ljusspåret med de andra friidrottsbarnen. Det fanns redan en stjärna i idrottsklubben (som också hette Tobias). Han var deras bäste löpare och jag var lite nervös när jag på min första träning skulle ”tävla” mot honom på den angivna 2,5 km:s banan.

Den tiden är förbi, och likaså mina intervaller. Numera får jag inte mina intervaller av att springa till bussen, på fotbollsträningarna eller av de slumpmässiga träningarna i el-ljusspåret med främmande människor.

Du har säkerligen haft liknande situationer. Du har gjort dina intervaller förut, de suger, och du kan inte längre tänka dig att göra det mera. Det smärtar mig att säga detta till dig (men även till mig): intervaller är nödvändiga!

Och fördelarna med intervaller är många. Här är 8 av dem:
  1. Bra fettförbränning
  2. Bygg muskler och träna dina snabba muskelfibrer
  3. Öka din uthållighet och arbetskapacitet
  4. Stärker hjärtat, och håller det friskt
  5. Förbättrar konditionen, lungkapaciteten och cirkulationen
  6. Ökar hjärnfunktionen och motverkar depression
  7. Tidsbesparande
  8. Bygger ett jävlar-anamma och bra mental styrka

Så ut i el-ljusspåret, löparbanan eller gräsmattan och spring.
Tänk backintervaller, tänk 50 meter, tänk 100 meter eller varför inte 200 meter?

Kom ihåg att starta mjukare om du inte har sprungit på ett tag. Läs gärna mitt tidigare inlägg ”bestämt dig för att bli sjukt snabb genom att göra intervaller? tänk på detta"” för flera tips på hur du, på bästa sätt, kan förbereda kroppen för intervallerna. När du sen känner dig mera redo är det läge att ge sig på intervallerna från helvetet. Men bara om du är redo.

Så jag stod där på startlinjen i skogsgläntan. Jag stod i vad som kändes som ett hav av jämnåriga barn i friidrottskläder. Men framför allt skulle jag försöka besegra den andre ”friidrottar-Tobias”.

Speakern ropade att alla skulle göra sig redo, och startskottet gick (…och det var nog en trött gubbe i keps som räknade ner från 3 – men det är min historia. Så i mitt minne var det en speaker och ett startskott från en pistol….när jag tänker efter vill jag även minnas att det var ca 4-5.000 pers på läktaren, hmm?) Aja, jag satte fart direkt från start och hade konstant ett öga på var min motståndare var. När jag efter någon kilometer hade ökat avståndet kändes det som att jag kunde vinna. Vilket jag också lyckades göra, med nästan en halv minut. Jag var i extas, jag hade vunnit!

Jag vann även den andra träningen. Den tredje och fjärde träningen kom han inte på. Den sista träningen kom inte jag på – det där med att springa kunde jag ju redan. Intervaller och löpning kunde jag ju aldrig bli dålig på, det satt ju i min ryggmärg.

Nu många år senare har jag fått en realitycheck, och även lyckats inse att somliga saker definitivt var bättre förr. Nu får jag slita mera för att fortsätta vara snabb och atletisk. Inget kommer gratis.

Jag är inte duktig på att springa som vuxen.
Var är mina löparskor nu då?...
 
Etiketter: löpning kondition

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Styrketräning, bålträning